Den finaste tid i mitt liv var lätt min dagis - lågstadieålder. Man levde fortfarande i tron på att ens föräldrar och lärare var allsmäktiga och att alla var kompisar. Pojkar var något att leka med och kanske pussa på. Gosedjur levde och vaknade på natten när man sov och levde loppan osv osv.
Men! Om man räknar bort den här tiden i mitt liv, så utspelade sig the time of my life so far för ca 5-6 månader sen. Då reste jag och tre grabbar i campervans uppför västkusten i Australien. Jag hade ingen mottagning på min mobil i ca 3 veckor och ingen tillgång till internet. Vad som blev viktigt var; jag själv, Phil, Andy och Mattias. Vad vi skulle äta den dagen. Att solnedgången nog var snäppet vassare ikväll än igår. Att vattnet i havet var precis rätt temperatur. Att jag aldrig ville att det skulle ta slut.
Som bortblåsta var tankarna på framtiden. Stressen över att jag måste göra något av mitt liv. För på något sätt så försvann all min längtan efter utbildning och höga löner i detta orörda paradis. Insikten, att jag faktiskt kunnat ta mig till detta ställe, att jag kunnat ta mig dit alldeles själv utan nästan inga pengar alls, utan något fancy CV, och att det fick mig att må bättre än jag gjort på flera år, gav mig lite perspektiv på tillvaron.
Sen självklart är det som bortblåst när man kommer hem, sätter sig i Lidl-kassan och ens högstadielärare kommer och handlar och kläcker ur sig: "Jaha så du jobbar här, är det tillsvidare eller?"
To the left to the left
Everything u own in a box to the left
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar