Ibland blir jag bara matt. Jag tror det är det ord jag använder mest just nu. Först och främst blir jag matt av att jag alltid bara skriver här när jag är deppig av någon anledning därav en väldigt deprimerande blogg. Sen blir jag så jävla matt på män. Den människa (säkerligen en man) som först hävdade att vi kvinnor är komplicerade hade ingen aning om vad han dillade om.
Är man för dum som är det fel och är man för snäll så är fanemig det också fel. Kan ju ha nått att göra med att jag aldrig nöjer mig med något mindre än de mest komplicerade psyken jag kan hitta heller.
Hade varit trevligt att kunna nöja sig, som bara vissa kan. Stanna på Lidl resten av mitt liv, inte ha några speciella mål eller ambitioner, bo hemma vilket är bekvämt som fan, och ha så fruktansvärt, sanslöst tråkigt! Nej mina vänner, eller vad ni nu är, hur man nu definierar vänner nuförtiden, så fungerar inte den klarinistiska vyn på världen. Rastlös rastlös rastlös!
Varför måste du göra allt så jävla jobbigt när det är så enkelt egentligen?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar